Ideas for Change - Because the right idea can change the world

We need your help

Daniel Daboczy - Editor in chief — Tue, 22 Jun 2010 12:09:57 +0000

During the last year, while testing features and promoti

ng the IdeasForChange concept we received alot of feedback.

Although we already reached some of our goal we still don´t think that we have accomplished what we have set out to do. We wanted to use the knowledge of the grassroots to connect it to the right idea. For instance irrigation knowledge from Idaho is valuable in Congo, grass root knowledge from South Africa is useful in Gaza, enthusiasm from Sweden is invaluable in India.

We know that you guys can make a difference. And we know that our team at IdeasForChange have the knowledge, networks and enthusiasm to redevelop IdeasForChange into an open tool where anybody can start a group on an issue and receive help, knowledge and ideas from global networks.

But at this point we are really low on funds and a lot of our technical development ha

s halted. So we need some help. We need you to donate any amount you can to help us grow a bit and develop this dream tool.

Please use this ChipIn widget to donate to us.

/Daniel

Extractive industries…what’s the problem?

Invited Contributor — Mon, 21 Jun 2010 11:08:09 +0000

New Routes is a quarterly journal offering analysis and commentary on issues of peace, justice and development as they relate to LPI concerns and programme areas. It includes information about current LPI activities, projects and publications.

The first New Routes issue for 2010 will be a mixed issue with, among other things, an article on UNRWA’s role in Gaza and an article on the xenophobic violence in South Africa.

The second issue is planned to be be a thematic issue with focus on extractive industries and their roots in and effects on conflicts and human rights.
Click here to download the issue

Don’t let it drop

bethamber — Thu, 17 Jun 2010 09:08:24 +0000

10 years ago world leaders made a promise to fight world poverty … they’re failing… but I won’t let this drop! Will you?

We need a LEGAL agreement in Copenhagen

Ship to Gaza – The world is never black and white

Invited Contributor — Fri, 04 Jun 2010 10:51:47 +0000

The world talks about the Ship To Gaza issues and all media report on how the peaceful convoy [...] Related posts:

If it was your home

Daniel Daboczy - Editor in chief — Fri, 04 Jun 2010 10:41:07 +0000

Here your have a really good tool and project that visualises how big the BP oil spill is if it were in your neighbourhood.

http://www.ifitwasmyhome.com/

Project management on the edge of chaos

The dilemma of the social entrepreneur

Daniel Daboczy - Editor in chief — Thu, 03 Jun 2010 12:36:57 +0000

During the last months we have met a lot of eager, interesting, individuals and organisations that like we, want to make some good in the world. We get very inspired by the energy, enthusiasm and devotion that many have. Like them we also do this project for the greater good. We see that a connected world and global networks actually make change. We can also see that the response we got globally is that what we are building is needed and wanted.

Stay tuned, we will launch our method manifesto soon, telling what we are about to build and how your knowledge can make a real impact.

”Kolbrytarnas dilemma” av Patrik Thärnå- Lättläst om energi och klimat

banafshe.zabeti — Thu, 27 May 2010 07:06:32 +0000

Omslag: Marcus Johnson

Trots kort varsel och det faktum att Patrik Thärnå befinner sig i Kina, fick Ideas For Change en exklusiv telefonintervju med författaren.

Fakta om författaren

Foto:Helena Berglund

Namn: Patrik Thärnå

Ålder: 31 år

Familj: sambo

Bor: Sedan maj 2010 i Peking

Yrke: Pre-sales chef för Scania Kina.
(Tidigare produktchef med ansvar för Scanias “gröna” erbjudande.)

Klimatfrågan rör oss alla men berör oss på olika nivåer, vissa av oss förnekar fortfarande att det finns en problematik att ta itu med. Vi har många idéer för hur vi ska förändra världen och vårt beteende, och vi har mer makt än vi tror att påverka en positiv förändringsprocess. De flesta av oss har idéer som vi inte verkställer för att vi tror att det inte kommer att betyda något. Patrik Thärnå är en av dem som hade en idé om en bättre och mer miljömedveten värld, och hans idé blev så småningom en bok, ”Kolbrytarnas dilemma”.

”Kolbrytarna är en symbol för hela mänskligheten och dilemmat är allas angelägenhet”

Hur började ditt intresse för miljöfrågor?

-Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor. Däremot har jag inte förstått vidden av just klimatfrågan förrän på senare år. Tack vare mitt jobb har jag fått en bred förståelse för problematiken och det är frustrerande att se hur debatten i huvudsak drivs av olika egenintressen. Vi behöver diskutera samhällets utveckling, och för att få en bra dialog krävs det en ökad kunskap om hur vi påverkar klimatet genom vårt satt att leva. Jag hoppas att “Kolbrytarnas dilemma” ska bidra till en sådan konstruktiv dialog.

Hur skulle du beskriva bakgrunden till boktiteln?

-Boken hade från början en helt annan titel. Namnet “Kolbrytarnas dilemma” växte fram över tid, medan jag bearbetade texten. Jag ville fånga bokens innehåll i ett begrepp, ett begrepp som man kunde koppla både till energi- och klimat. Energi behöver vi för att leva, men den kommer i huvudsak från kolbaserade produkter som genererar växthusgaser. Dessutom ville jag fånga den inneboende problematiken, där den som ensam agerar för att minska sina utsläpp av växthusgaser kortsiktigt riskerar att minska sin konkurrenskraft, ett slags klimatets “fångarnas dilemma”. Kolbrytarna är en symbol för hela mänskligheten och dilemmat är allas angelägenhet, säger Patrik.

Det finns fortfarande en skepticism bland människor när det gäller global uppvärmning, Patrik Thärnå menar att även här finns det ett dilemma mellan faktabaserad miljödebatt och fragmentariska påståenden.

-Tyvärr är debatten väldigt fragmenterad och inte alltid baserad på fakta. Det är svårt att skaffa sig en helhetsbild bland alla lösryckta påståenden – som inte sällan sprids av olika former av lobbyorganisationer. Det här skapar förvirring, speciellt eftersom “experterna” inte alltid håller med varandra. Och eftersom källan, själva grundforskningen, är gömd i svårtillgängliga och svårlästa rapporter så orkar man inte bilda sig en egen uppfattning om man inte jobbar med frågan. Men om man tar sig över tröskeln och faktiskt läser rapporterna så blir det uppenbart att det inte finns något tvivel kring att människans sätt att leva skapar varaktiga förändringar i klimatet, menar han.

Hur ska man agera istället för att reagera tycker du?

-Man bör ställa krav på sina politiker att debattera frågan i valrörelsen. Inget parti verkar på allvar vilja ta i denna svåra fråga eftersom man inte vet hur det kommer påverka opinions-siffrorna. Antingen agerar “vi” genom att drastiskt minska våra utsläpp de närmsta åren eller så kommer vi att tvingas reagera på klimatförändringens effekter med höjda havsvattennivåer, torka, svält och ökad fattigdom som följd.

Jag är ett levande bevis på att klimatfrågan inte är “självrelerande”, säger Patrik när jag frågar honom om han har några bra tips på hur man ska göra en insats på individnivå

Det finns saker man kan göra på individnivå, som till exempel att äta mindre kött, åka kollektivt och att sänka sin elförbrukning. Jag försöker äta mindre kött och jag har blivit bättre på att släcka lampor och stänga av datorn när jag inte använder den. Men jag reser ganska mycket i jobbet och kör ibland bil för att spara tid trots att det egentligen finns kollektiva alternativ. Faktiskt är jag ett levande bevis på att klimatfrågan inte är “självreglerande”. Det behövs politiska beslut, styrmedel och investeringar i system och infrastruktur som underlättar “gröna” val.

Det viktigaste man kan göra är därför att debattera frågan med sina vänner och bekanta – gärna utanför landets gränser – så att medvetandegraden stiger och våra politiker får mandat/känner pressen att agera. Och såklart föregå med gott exempel så långt det är möjligt. Det är också en bra ingång till att diskutera frågan.

En högre kostnad på energi och utsläpp av växthusgaser skulle få konsekvenser för hur vi lever våra liv och alla kommer inte tycka det är positivt. Då krävs det politiskt ledarskap och mod att måla upp konsekvenserna av våra olika valmöjligheter.

Vilka svårigheter mötte du på vägen när du skrev boken?

Det tog lång tid att sätta mig in i materialet. Informationen var ibland svår att tolka, trots jag suttit väldigt länge med materialet. Ibland är det också “stuprör” inom olika vetenskapsområden, vilket bidrar till svårigheten att bilda sig en helhetsbild. Underlaget var aldrig menat for allmänheten. Det är bra bevis på att boken verkligen fyller ett tomrum, säger Patrik Thärnå.

Kolbrytarnas dilemma är en bra ingång för att våga diskutera frågan- boken ger sammanhang och förståelse

Efter att ha läst ”Kolbrytarens dilemma” kan jag bara instämma med Patrik Thärnå att det är viktigt att debattera med sina vänner och bekanta och öka miljömedvetandet. Hela idén bakom Ideas For Change handlar om att samla kunskap från världens alla hörn och sakta men säkert förändra världen.

Boken är en bra ingång för att våga diskutera frågan. Den ger en helhetsbild och eftersom den är skriven på ett enkelt språk, utan konstiga ord, är det lätt att förstå och våga bilda sig en egen uppfattning.

Den är kort men det behövs inte mer. Saker blir sällan lättare att förstå bara för att man skriver mycket text. Det finns hur många långa rapporter som helst. Den här boken ger sammanhang och förståelse.

Vill ni veta mer eller bilda er egen uppfattning så finns ”Kolbrytarens dilemma” att köpa på www.bokus.com

Viola Zabeti för Ideas For Change

Yes we can- are ma mitonim

banafshe.zabeti — Tue, 18 May 2010 10:41:45 +0000

Reflections about the outcome of the presidential election in Iran 2009

Barack Obama’s victory after the presidential election 2008 came to symbolize change and the word “change” echoed all around the world like a soft whisper.

“Yes we can”. The citizens of the United States had enough and needed change, all they had to do was to register their votes and go to the election halls. The citizens of Iran also wanted change. On the 12^th of June 2009, they went to the election halls to vote. Maybe the beautiful words “yes we can” echoed in their minds and hearts, “are ma mitonim” in Persian. But no, in the Iranian case, it was not enough to go to the election halls. The regime had something else on their agenda, and it certainly was not “change”. The People of Iran were once again cheated by the Iranian regime, this time it seemed to be election fraud. 30 years silence turned into rage and shout which echoed on the streets of Tehran and all around the world in just one night. We also can, the Iranian people thought. We had enough. Maybe the trees whispered to the citizens of Iran “courage, yes you can too”. Because courage is not to be taken for granted in a theocracy. Courage is a virtue in Iran. Still, the people found courage, and day by day they became more courageous. At the same time the desperation and frustration grew. Shortly other Iranians became hopeful. Within 24 hours, all our friends had changed their Facebook status to positive words about change in Iran. Yet, I could not help to feel powerless.

Suddenly a power struggle began between my brain and heart. My heart screamed “hope hope hope” whereas my mind tried to shout “impossible” and “no we cannot.

When the manifestations against the outcome of the election in Iran continued, my heart won and we all continued hoping. We demand human rights in Iran.

Banafshe Zabeti

Freelance journalist

The following days the violence against the protestors escalated. A young girl called Neda was shot on an Open Street in Tehran, even though she was not even an active protestor. This young girl gave fire to the demonstrators and the people who hoped and are still hoping for an Iran without murder or terror. At the same time the face of this unknown girl transformed into the soul and face of the struggle. She went from being Neda, a young girl, to Neda, the victim of the regime’s unrestricted violence, just like Ernesto Guevara, the doctor who became Che Guevara the revolutionary after his death. Even though similar violence acts was produced in Iran, the people kept fighting and showing their disappointment and rage in Iran and abroad. The number of people showing support and solidarity for the Iranian grew day by day. When Obama and some western countries choose to stay neutral to the outcome of the Iranian election, they gave power to the common human being who fought for freedom. In the end, everyone was hoping and is still hoping for a change of the Iranian system, something that the mullahs reject and do not allow. Now that the demonstrations are decreasing, we shall all hope, hope that despite the ugly presidential election of Iran, we all took one step forward, even if the step is still small.

Keivan Hamidian

BA in International

Iran is still bleeding

banafshe.zabeti — Mon, 17 May 2010 19:37:58 +0000

Iran is still bleeding

I cannot believe that it was soon 1 year since the outcome of the presidental election in Iran. We all remember the sudden chaos that gave so many people the courage to cautiously hope for change. As the violence of the regime increased and the whole world reacted and sympathized with the Iranians, the people cautiously shouted “AZADI”, “FREEDOOM”.

Eleven months later Iran is still bleeding. But I want to celebrate the courage Iranians are showing and I feel obligated to share these ideas to the digitalized world. Words, pictures, illustrations and ideas for change can yet not stop the bleeding, but highlights the violence of the Iranian regime, and makes hope grow.

The best weapon against a totalitarian regime is to never shut up. So please, keep making your voices heard. Keep spreading the symbols for AZADI.

Photo by: Iman Nabavi

Here are the conversation between me and Iman Nabavi, whom I have never met but had to ask if I could use his illustration on Ideas For Change. Here is the conversation:

My email to Iman Navabi:

Dear Iman,

My name is Banafshe Viola Zabeti and I found your picture via facebook. I have created the category FREE IRAN on www.ideasforchange.tv and I want to use your picture/illustration and I wonder if it is okay?

Please let me know as soon as you can.

I will not display your name unless you want to

KEEP THE FIGHT FOR AZADI

Banafshe

The reply from Iman Nabavi:

Dear Banafshe,

Thank you for your email and I apologies for late reply.

regarding your request, using my design, You are most welcome to use it, free of charge, to inform, to arouse, to reflect, to state our dangers and our opportunities, to indicate our crises and our choices, to lead, mold and educate.
I created that design to remind this country of what it has forgotten. my hope was to remind the world that fairness, justice, and freedom are more than words, they are perspectives and my single greatest regret is that our compatriots had to die for our dream to live. If we don’t fight now, everything they stood for, will die with them.
I am confident that our goal is one and the same: the pursuit of Truth and with standing for humanity and justice and fairness, man will be what he was born to be: free and independent.
Thank You & God Speed
Your Compatriot, Iman Nabavi

Yes we can- are ma mitonim

Children of tommorow

banafshe.zabeti — Mon, 17 May 2010 18:16:58 +0000

(this article is written in Swedish)

Short summary:
The aim of this article is to engage the contributors of Ideas For Change with question is about children and the future of children. The reason why I created a category with emphasis on “tomorrow”, is beacause I believe in a better tomorrow for our children. However, it is time to engage and react together to create a better future for children all over the world. Let us also try to fight against the prejudice that western children are free.

Kategorin ”Children of tomorrow” har som syfte att diskutera barn i världen och framtiden.

Jag hoppas att många kan bidra med artiklar som rör barns rättigheter, barnets bästa och andra tankar om världens barn.

Tanken med denna kategori är att väcka debatt och tankar om barn och barnens rättigheter men att samtidigt försöka få ett så brett perspektiv som möjligt. Det finns redan många fantastiska organisationer och forum som Rädda Barnen och andra organisationer som kämpar för att alla barn ska ha samma rättigheter. Ofta fokuserar man på barn i Tredje världen och enligt min tolkning är trenden och uppfattningen att det är bara dessa barn som behöver räddas.

Undermedvetet skapar detta ett ovanifrån perspektiv, ett vi- och de tänkande. Barn far illa i hela världen. Även i vårt trygga Sverige, ibland mitt framför ögonen på oss och vi blundar. Vi blundar för att vi har lärt oss att tänka ”Det är inte mitt barn och inte min angelägenhet”. Vems angelägenhet är det inte undrar jag, om inte alla vuxnas och alla som faktiskt kan göra något och förändra samhället? Vad tycker ni? Hur reagerar ni i situationer där ni vet att barn far illa men inte vill gå ett steg längre för att ni inte känner att det är ert ansvar? Vi vet att BRIS finns, och BRIS finns av en anledning. VI VET att barn far illa. Vi vet att vi har ett ansvar. Men frågan är, vad gör vi?

Varför jag har valt att döpa denna kategori till ”Children of tomorrow” är för att jag trots allt har en optimistisk syn på framtiden, jag tror på människans goda vilja att hjälpa, ibland vet vi bara inte hur vi ska börja och blir handlingsförlamade.

Jag ska försöka bidra med intressanta artiklar och länkar varje vecka med olika ämnen som rör barn. För att inleda kategorin ”Children of tomorrow”, börjar jag med en kort sammanfattning av Barnkonventionen:

Den 20e november 1989 antogs Barnkonventionen av FN:s generalförsamling(se Barnets rättigheter, En lättläst skrift om konventionen om barnets rättigheter UD 2008). Barnkonventionen har som syfte att värna om det enskilda barnets rättigheter, och alla länder som har ratificerat barnkonventionen åtar sig att binder sig folkrättsligt till att förverkliga den. Nästan alla länder i världen har idag ratificerat barnkonventionen, men det hindrar inte flertalet av dessa länder att dagligen bryta mot dessa konventioner. Den viktigaste definitionen enligt min mening, är vem som är barn. Konventionen säger att varje människa under 18 år räknas som barn, om inte han eller hon blir myndig tidigare enligt den nationella lagstiftningen”. Redan här försvinner många barns grundläggande rättigheter i mina ögon. I Iran, kan en 9 årig flicka gifta sig och betraktas som vuxen, och Iran är ett land som har ratificerat barnkonventionen (1994). Som ni kan förstå finns det en hel del motsägelser i barnkonventionen när det gäller barnens rättigheter.

Det har snart gått tjugo år sedan barnkonventionen antogs, men fortfarande är det många barn världen över som berövas sina mest grundläggande fri- och rättigheter.

Denna vecka vill jag ta upp Artikel 19 i Barnkonventionen och diskutera motsägelser.

Enligt Barnkonventionens artikel 19 ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftnings, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård. Sverige lever inte upp till barnkonventionens artikel 19 enligt de uppgifter och rapporter som finns tillgängliga.

Några användbara länkar för er som är intresserade av att läsa mer på egen hand:

http://www.barnperspektivet.se/teman/utsatta-situationer/misshandel

http://www.barnombudsmannen.se/

http://www.skolinspektionen.se/sv/BEO/

http://www.raddabarnen.se/Pages/default.aspx

Viola Zabeti